Hur en rumänsk gatuhund behandlas

Trots att det enligt EU:s lagstiftning är otillbörligt att avliva friska, snälla gatuhundar, så instiftades den 6 september 2013 en dödslag gällande hundarna som medförde att både huvudstadens myndighet för infångande av aggressiva, sjuka och ålderstigna hundar (ASPA) och privatpersoner intensifierade slakten av gatans "marodörer". Nu blev det fritt fram och följdaktligen utan straff eller represalier att plåga ihjäl så många hundar man orkade. Folk lät fantasin flöda och dödsskriken ekade runt om i landet. Djurvännerna var förtvivlade och försökte att gömma alla hundar de såg, på sina bakgårdar och i sina bostäder. De hundar man ej hade plats för eller som ej hanns med att gömma förgiftades systematiskt, hängdes, slogs ihjäl med tillhyggen, stacks ihjäl med grepar, ströps, eldades upp, stenades eller släpades till döds fastbundna vid bilar. Vissa kommuner betalade ut ersättning till privatpersoner som inkom med avskurna öron som bevis för dåden. Galenskapen har till viss del minskat nu då det gått flera år sedan dödslagen kom i bruk. Men fortfarande använder man sig gärna av densamma. Från myndighetens sida gör man dagliga utrensningsar, inte minst i huvudstaden där ett 50tal hundfångare enligt uppgift är verksamma. Barn på väg till skolan får bevittna hur deras älsklingshundar brutalt fångas in och slängs upp på ASPAs ökända bilar. Dessa hundar hamnar i ett veritabelt helvete i stadens dödshägn där de får tillbringa en kortare tid tills de tas av daga med hjälp av mycket vedervärdiga metoder. Enligt ambassaden i Bukarest så får den som kommer med 2 avklippta öron som bevis för att personen dödat en hund ersättning motsvarande 250SEK, i LEI, som Rumäniens valuta heter.   

Trots att det inte längre syns/finns så många hundar på gatorna så "avlivas" säkerligen hundratals ägda och övergivna valpar och äldre hundar i dessa publika shelter varje vecka, året om. Dessa dödshägn är vanligtsvis fallfärdiga anläggningar med golven fyllda av avföring och urin. Stanken är outhärdlig. Hundarna får utstå svält och grym behandling av dem som är anställda för att "sköta om" hundarna.     Flera videoupptagningar från olika kommunala hägn visar hur svältande hundar äter på sina döda kamrater. Hägnen är ofta förbjudet för allmänheten att besöka. Dödshägnen i Bukarest har dock öppet mellan vissa tider flera dagar i veckan. Men ungefär var 14de dag så avlivas alla hundar som ingen hämtat ut därifrån. På fredagen går de s.k. vetrinärerna in för att besegla hundarnas öde och det sker i tysthet och dolt från världens blickar.

 När hundarna avlivas i hägnen görs det direkt bland de andra hundarna. Ett vanligt förfarande är att hunden hålls fast med en metallanordning och utan att något lugnande medel ges innan, så injiceras magnesiumsulfat direkt i hundens bröstkorg. Skulle hunden inte dö inom 20 minuter, görs proceduren om och hunden plågas under tiden mycket svårt. De andra hundarna bevittnar i skräck dessa fruktansvärda scener.

Tusentals hundar dödas eller lemlästas också i trafiken. Det är få som bryr sig. Skadade hundar lämnas utan åtgärd vid vägkanten och får genomgå enormt lidande innan de till slut dukar under av sina skador. Skadade eller döda hundar längs vägarna är en vanligt förekommande syn i Rumänien.

Hundfångare i Rumänien